Hårt mot hårt

Oj, vad det har åskat och blixtrat idag. Regnet har stått som spön i backen. Jag hade planer att ta en tidig ridtur idag, men jag fick krypa under duntäcket med en bra bok istället. Det var ju inte fy skam det heller. När jag hade slöat färdigt gick jag upp och städade köket.
Vid två hämtade jag barnen som vanligt. Alla fröknarna hade varit där och de verkade så glada och pussiga och kramiga med ungarna. Mysigt! Jag är så glad att ungarna går på det dagiset!
Fina hade ramlat och slagit hakan idag och har ett jätteblålila blåmärke precis under den lilla söta hakan.

Jag trodde (mitt dumma nöt) att jag hade gjort en deal med barnen idag, att de skulle städa på rummet medan jag fixade här nere. Tji, fick jag. De har nog bara tittat på film uppe på rummet.. och kanske lekt lite med sina leksaker... vad vet jag?!? Men städat har de ialla fall inte gjort.

Jag gjorde en pastarätt idag (som jag har gjort förut) som de båda totalvägrade att äta. Jag skickade upp dem på rummet igen ~ om de inte äter, får de gå och lägga sig. De vågade inte visa sina små söta trynen förrän de hörde Jonas i dörren. Då kom två små sura hängmular och gjorde goda försök att få annan mat. Men ikke! Till slut åt Felix upp sin mat men inte Fina. Jag VET att om jag/vi ger mig/oss nu så kommer Fina att snappa upp det och då blir hon sju resor jävligare längre fram. Det är nu det gäller att visa sig på styva linan och vara konsekvent. Så nu har vi satt hårt mot hårt. Hon måste äta den maten som är serverad idag, annars får hon gå och lägga sig hungrig. Suck... jag tror att hon kommer att gå och lägga sig hungrig...