....men det gör inget. Ja, jag vet att det sticker många i ögonen när jag säger så....men vaddå? Om det skulle vara så, då är ialla fall jag förberedd. Jag älskar Felix så mycket som bara en mor kan älska sin son. Han är felfri för mig och den allra finaste killen jag vet.
När jag hämtade barnen vid dagis idag, ville Felix så himla gärna visa mig en sak som han hade gjort på dagis. Han kom gåendes, strålandes, med en liten vävd väska över axeln. Den hade han gjort alldeles själv. Han hade klistrat på en pirat/döskalle som man man kunde se om man hade jättegod fantasi. Han var så stolt över sin axelremsväska. Titta vad fin den är!
måndag 10 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar