Här går vi från klarhet till klarhet

Ja ja ja ja ja ja... jag VET! Nu kommer många av er att bli arga på mig IGEN! Men jag måste berätta det här.


Idag, när jag hade hämtat barnen på dagis, åkte vi först till Rusta. Jag använde mig av min mest mydiga röst på vägen dit och sa att om de inte uppförde sig i affären så skulle de få sitta och vänta i bilen. Med "uppföra sig" menade jag att de skulle hålla sig i närheten och göra som jag sa till dem. Båda nickade medhåll! De var JÄTTEDUKTIGA inne på Rusta. Jag skulle ha spackel till Felix rum. Efter Rusta åkte vi till Ikea. Samma gällde där och Fina ville vara i bollhavet, men Felix ville följa med mig in på Ikea, så så gjorde vi. Där inne kom det fram en pojke - Petter - och började prata med Felix. Han var nog huvudet längre och pratade och uppförde sig som ialla fall en sjuåring, men han var bara 5. Han gav Felix en Ikeablyertspenna och ett måttband och Felix tyckte han var sååååå snäll. När vi stod i kassan, stod de oxå där och då kom han fram och ville ha Felix telefonnummer..(nu ler jag lite för mig själv...låter ju som en raggningsreplik). När Felix och Fina sen satt och åt den obligatoriska Ikeakorven kom Petter och satte sig hos dem och snackade igen.

När han sen gick sa Felix: "Ååååhhh, vad stilig han var!! Han var sååå coool.... Jag älskar han"..och så suckade han lyckligt... Jag tror att jag lyckades fånga hans uttryck på bild...

Ja...så vad säger man?? Nä..jag kommer inte att bli farmor och Jonas känner sig lika säker som jag. Jag ler och känner att det är underbart att min son kan känna sådan glädje och "kärlek" för vem som helst - tjej som kille. Han har ett stort hjärta, han! OM det nu skulle vara så... så glädjs jag med honom nu...innan han förstår sig på alla fördomar som kommer att komma.

DET SPELAR INGEN ROLL!!!!!