De for iväg i full galopp och jag sprang in i stallet och fick med mig 1 grimma och 1 grimmskaft. Ingen telefon fick jag med mig och jag hann inte springa in och säga till att hästarna hade rymt.
Jag älgade över åkern i hopp om att komma ifatt dem - men hur dum får man vara?? Hur trodde jag att jag skulle lyckas med det? De galopperade och jag plumsade fram i snö och snövallar..Jag trodde jag skulle dö i hjärtinfarkt! Gud, så tungt det var!
De for förbi grannen i hög fart och jag kom flåsandes ganska långt efter. Jag hade ju hoppats på att de skulle stanna där de var förra gången de smet men IKKE! När jag flåsat förbi grannen slöt deras yngste son upp och erbjöd sin hjälp. Jag hörde inte honom i allt mitt flämtande och i snöstormen så han höll på att skrämma skiten ur mig.
Hästarna genade över nästa åker mot väg 110 och Jonas (som han heter) sprang efter. Han har lite, eller rättare sagt MYCKET bättre kondis än jag. Han försökte genskjuta dem medan jag tog en annan väg. Han hann så klart inte ifatt dem och de sprang mitt på den trafikerade vägen mot Tågarp. Det blåste och snöade så så jag såg till slut inte spåren. Då var det svårt att veta om de vikit av från vägen. Vi mötte bilar och lastbilar och hela tiden gick/lunkade/sprang jag och tänkte "NU smäller det"... Hästarna och Jonas var så långt framför mig att jag inte såg dem längre.
En tjej stannade och jag frågade om hon sett dem, men det hade hon inte. Efter ett tag kom hon körandes bakom mig och erbjöd sig att hjälpa till. Gud, så snälla människor det finns!
Efter ca 2½ km hittade Jonas dem bakom en gård ute på åkern och han vinkade med ficklampan åt mig. Jag tog på TickNock grimman och gick för att knacka på och fråga om jag kunde få låna 2 grimskaft. De i huset hade som tur väl var hästar och lånade ut 2 grimskaft till mig. Jonas ledde Disel och jag tog TickNock sen var det bara att traska hemåt. Väglaget var uruselt och halt och jag var livrädd att vi skulle bli påkörda för den enda som hade reflex var jag. Jonas hade sin ficklampa men hästarna hade ju ingenting! Åkern innan vi skulle svänga av 110:an lockade på oss eftersom lite längre bort såg vi hur plogbilen närmade sig. Vi skyndade ut på åkern och genade hem. Tur var väl det annars hade nog hästarna skenat om vi hade behövt möta plogbilarna. Det kom nämligen 2 efter varandra!
2 timmar tog det och jag har nog inte rört mig så mycket på jag vetintehurlänge. Jag var bestämt inte nån glitterpinne när vi kom hem.
Dagen efter staplade jag över till grannen med en stooor chokladask. Utan Jonas hjälp hade jag nog aldrig hittat mina hästar. Jag är så himla tacksam!
(jag staplade för jag var stelare än stelast efter allt springande...)
Ja...just det. Dagen efter..på dan.. såg Felix hur det sprang hästar över åkern. Jag höll på dö.. "Inte nu igen!!!" tänkte jag..men den här gången var det inte mina. Det var grannens hästar. Jag tog på mig rusade ut och lyckades "fånga" in dem till slut. De hästarna var ju så snälla att de sprang hemåt igen efter sin busfärd på åkrarna. Ingen var hemma så jag stängde in dem i boxarna. 6 hästar var lösa. En stackare var snäll och stannade kvar i hagen, men den var så stressad när de andra härjade runt så jag misstänkte att den snart skulle gå genom staketet den med. Jag tog in den i en box den med. Ni kan numera kalla mig "hästfångaren från vidderna" ;-).
INSNÖADE
I tre dagar har vi varit insnöade. Vår väg ner till gården har varit igensnöad så vi har inte kommit ut med bilarna. Jag såg att det blev plogat 2 gånger till grannen men ingen här?!? Jag fattade ingenting. Imorse, när ungarna skulle till dagis, fick vi gå upp tidigare, packa på ungarna en massa varma kläder och ta varsin unge på varsin pulka och plumsa i snön till dagis. Även om vi inte riktigt vill erkänna det så var det ganska mysigt och ganska skönt att få en morgonpromenad. När vi plumsade i värsta snön imorse vid halv sju, såg vi hur plogbilen kom och plogade hos grannen. Vi skyndade oss för att inte vara ivägen för honom när han skulle ploga till oss men när han var klar där, svängde han åt andra hållet!?! Gissa om vi blev förvånade. Så i förmiddags fick jag ringa runt och höra vad som står på.
MOMENT 22
Jag ringde till kommunen som sa att jag skulle ringa till vägverkete. Jag ringde vägverket som sa att jag skulle ringa till kommunen. Kommunen sa då att det var "Mr Bälteberga" himself (så sa de inte.. men jag benämner honom så) som äger vår väg och att det var hans ansvar. Jag ringde "Mr Bälteberga", som var trevlig, och han sa att han inte ägde vår väg. Jag ringde tillbaka till kommunen som skulle återkomma. Kommunen sa nu att vi äger vår väg själv och därmed ansvarar själv för plogningen.
Meh???... Alla de andra åren och faktiskt förra gången det var snöstorm här blev det ju plogat???..Vem var det då som plogade?? Givetvis visste ju inte han i kundtjänst det, men jag började bli irriterad.
Jag ringde runt till grannarna och till "Mr Bälteberga" igen och ingen visste vem som plogade. Jag testade att ringa Lisa, Fanny på dagis mamma. Hon har koll på det mesta och även den här gången. Jag fick ett namn så det var bara att leta upp honom på nätet.
Jo men visst! Här hittade vi den "skyldige". Han hade inte plogat den här gången för att vi hade för tajt mellan stolparna till hagarna. Om han hade sönder dem skulle han vara betalningsskyldig och det ville han ju inte bli. Dessutom kunde han inte vända på gårdsplanen. Han sa att han kunde lämna en skyffel vid andra änden på vår väg så kunde vi ju skotta oss fram. Han försökte vara lustig.Jag var inte så intresserad av att skotta 150 meter väg. När vi pratat ett tag och jag sa att jag pratat med han som bodde i vårt hur innan oss om det var okej med spannet mellan stolparna och han att han sagt att det räckte och jag sa till "plogaren" att han fick ha sönder stolparna - bara han kom och plogade åt oss idag, så kom han. Jag har nu lovat att nästa gång det behöver plogas (om det nu inte blir snöstorm imorgon) ska vi se till att det är 1 meter till mellan stolparna och att han ska kunna vända på gårdsplan. Han var glad och jag var glad.
Jo men visst! Här hittade vi den "skyldige". Han hade inte plogat den här gången för att vi hade för tajt mellan stolparna till hagarna. Om han hade sönder dem skulle han vara betalningsskyldig och det ville han ju inte bli. Dessutom kunde han inte vända på gårdsplanen. Han sa att han kunde lämna en skyffel vid andra änden på vår väg så kunde vi ju skotta oss fram. Han försökte vara lustig.Jag var inte så intresserad av att skotta 150 meter väg. När vi pratat ett tag och jag sa att jag pratat med han som bodde i vårt hur innan oss om det var okej med spannet mellan stolparna och han att han sagt att det räckte och jag sa till "plogaren" att han fick ha sönder stolparna - bara han kom och plogade åt oss idag, så kom han. Jag har nu lovat att nästa gång det behöver plogas (om det nu inte blir snöstorm imorgon) ska vi se till att det är 1 meter till mellan stolparna och att han ska kunna vända på gårdsplan. Han var glad och jag var glad.
Han kom och plogade efter 1½ timme och jag gick ut och snackade med honom. Jag gjorde mitt bästa i att charma honom och jag tror jag lyckades. Nästa gång han kommer ska jag fjäska för honom. Så börjar det vankas snöstorm kan ni räkna med att jag ställer mig och bakar bullar eller nåt!
VINTERKRÄKSJUKAN/MAGINFLUENSA
Fina blev ju dålig i fredagsnatt. Vi hjälpte ju inte brorsan med flytten på grund av det och tur var väl det! Jag blev sjuk på söndagnatt och några timmar senare blev Felix dålig. Han hämtade sig ganska snabbt men då var det dax för Jonas. Jag och Jonas var riktigt dåliga! Den enda som klarade sig från sjukan var Marianne. Undrar vad det beror på?? Men jag är glad att hon slapp ~ det finns ju inget räligare än att kräkas!
Fast riktigt smärtfritt hade Marianne det inte. Nu är hon genomförkyld istället. Hon har stannat några dagar extra för att vara säker på att hon inte fått kräkfluensan så den inte skulle bryta ut när hon satt på tåget.
BTW
Vi har fortfarande inte fått något svar på våra vattenprov. Men nu varken smakar eller luktar vattnet nåt längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar